Hallå där! Jag har haft en underbar vecka/helg. Det har varit TOPPEN väder! Sol och varmt hela veckan. Har legat på bondi större delen utav tiden. Just nu är allting väldigt snurrigt. Vet varken till eller från. Känns som jag kommer spricka snart. Kan väl säga att jag blir utslängd om en vecka. Så just nu går all tid åt till att söka jobb och fixa med lägenhet. Har aldrig varit så här rädd i hela mitt liv och jag har aldrig varit med om konstigare vuxna människor. Man kan inte först säga en sak och sen helt byta spår och uppfattning. Jag trodde att familjen var okej med allt jobbsökande och visste att det var stor chans att jag skulle vara ute i slutet på nästa vecka. Mamman hade till och med sagt att hon trodde jag skulle vara ute om en vecka. Hon har till och med uppmuntrat mig när jag har sökt jobb, varit glad för min skull. Tydligen kom det som en chock att jag inte kommer kunna jobba som vanligt nästa vecka utan att jag måste till jobbet i bondi imorgon och få allt klart för mig. Är upprörd och likgiltig på samma gång, vill bara här ifrån och börja ett nytt liv med avslappnade människor. Tydligen så är jag en otacksam person som utnyttjar andra och stänger ute information. Jo men tjaa. Väldigt synd för jag har verkligen tyckt om den här familjen. Nu känner jag mig bara uppskrämd och nedtryckt. What to do, vet att det är dålig stil att lämna familjen och allt MEN jag vill inte stryka kalsonger när jag kan göra något vettigare och mer lärorikt... Börja packa och starta upp ett nytt liv här är vad jag ska sysselsätta mig med i veckan. Ska bli skönt att leva självständigt. Imorgon lovas det 30 grader och sol, utan det fina vädret hade jag grävt ner mig i sanden och stannat där. Förutom all au pair skit så älskaar jag livet här nere. Vill inte åka hem på ett bra tag! Ha det gööttt!